Styrelsen

Jag är gift med Susanne, biskop i Göteborgs stift. Vi har två barn och barnbarn. Sedan tonåren är jag engagerad i frågor om mänskliga rättigheter och andra globala rättvisefrågor, t.ex. som aktiv medlem i Amnesty. Hösten 2013 besökte jag för första gången Etiopien. Vi tillbringade några dagar i Addis, där vi fick tillfälle att besöka WSG/HCE, och reste även i de södra och östra delarna av landet. Det var en oförglömlig resa som gjorde att Etiopien tog en plats i mitt hjärta. Jag fick därefter förtroendet att delta i styrelsearbetet i HBE. Hösten 2015 följde jag med HBE:s resa till Etiopien, under Kersti Karlssons ledning. Det var fantastiskt att återse landet och få se ännu mer. Jag fick då även förmånen att lära känna några av WSG:s/Bright Stars och HCE:s medarbetare. Till vardags arbetar jag med affärsjuridik som advokat. Sedan år 2018 är jag ordförande för HBE.

Hösten 2006 gjorde min fru Eva och jag tillsammans med vår son Tobias och hans Jenny en resa till Etiopien. Av en slump hamnade vi på WSG:s gästhem i Addis Abeba. De fyra dagarna där var några av de mest innehållsrika i våra liv. Dels fick vi se dessa ungdomar med brinnande iver ge järnet för Addis Abebas lidande gatufolk. Vi fick vakna på morgonen till den underbara sången när WSG-folket bad inför dagens uppgift. ”Don´t face the world until you have seen the face of God” kan man läsa på ett anslag i gästhemmet. Vi fick se verksamheten på Rest Center, blev guidade i denna ofattbara stad med sin skönhet och fattigdom. Och som en ren otrolig bonus komma i kontakt med Israel Dejeni vilken ett halvt år senare hittade Tobias biologiska familj. Tobias vår son som blev en gåva till oss när han endast några månader gammal kom till vår familj. Efter att ha sett dessa ungdomars arbetsglädje kan man knappast låta bli att på något sätt fortsätta att engagera sig för gatufolket. Med glädje deltar jag i styrelsearbetet i HBE. Jag har jobbat som lärare på en högstadieskola i Smålandsstenar.

Min första kontakt med WSG var när jag tillsammans med några från Fässbergs församling i Mölndal besökte Etiopien för att inviga en nybyggd kyrka i vår dåvarande vänförsamling i Wuchale. Vi stannade då några dagar i Addis Abeba och besökte WSG i Entoto, och blev mycket imponerade och intresserade av deras verksamhet bland barn och ungdomar. Sedan dess har jag besökt WSG/HCE vid några tillfällen och fått lära känna och följa deras arbete. Till vardags arbetar jag som lärare/forskare/sjukhusfysiker vid Göteborgs universitet och Sahlgrenska universitetssjukhuset, och bor i Mölndal.

Under mina år som lärare och skolledare vid Thomasgymnasiet i Strängnäs ledde jag fältstudieresor på samhällsprogrammets globala inriktning. Vid ett par av dessa resor besökte vi WSG/ HCE och bodde även på deras gästhem i Addis Abeba. Både eleverna och jag blev djupt berörda av deras engagemang, uthållighet och inte minst kraften i deras arbete. Jag har många minnen, men vill speciellt framhålla en lektion i ledarskap som handlade om att ta på sig ledartröjan för sig själv. Den talade lika mycket till gatubarnen i Addis som de svenska gymnasieeleverna! Att vi reste till Etiopien hänger samman med att jag som volontär ett halvår i början av 70-talet provade på att vara lärare i Nedjo i Wollega-provinsen. Det avgjorde mitt yrkesval. Sedan några år är jag pensionär, bor i Uppsala och är bland annat ledamot i Domkyrkans församlingsråd och den internationella gruppen. Jag är glad och tacksam över att vara styrelsemedlem i HBE och att jag genom det kan dela med mig av det inspirerande arbete som utförs av WSG/ HCE.

Sedan 43 år är jag gift med Barbro och vi har fyra barn och sex barnbarn. Jag är idag kyrkoherde emeritus som hinner arbeta mer för HBE. Min relation till Etiopien började med att jag föddes där. Mina föräldrar verkade som missionärer och så blev det att mina första 10 år levdes där. Som vuxen var det först i slutet av 90-talet som jag på allvar återknöt relationen. Jag fick uppdrag att under några perioder undervisa vid ett teologiskt seminarium. Vid dessa uppdrag fick jag många personliga kontakter och vänner. En av dem ledde till engagemang i ett projekt som arbetade med kvinnor i hotellprostitution i Soddo i södra Etiopien. En annan personlig relation ledde till en givande vänförsamlingsrelation. Mina kontakter har också medfört att jag lett ett antal gruppresor. Att arbeta för HBE är en spännande utmaning, där jag tror att min erfarenhet och kunskap kan få vara med och bidra i ett väl genomtänkt och genomfört arbete för de allra mest utsatta

Jag har arbetat som lärare på Solviks folkhögskola utanför Skellefteå största delen av mitt liv. Åren 1987 – 1991 och 2005 - 2010 arbetade jag i Etiopien. Först som rådgivare i Lutherhjälpens fadderbarnsprogram och rektor för Nakamte Christian Education College och sedan som kontaktperson för Svenska kyrkan och EFS gentemot våra partners i Etiopien. En av våra partners har varit Win Souls for God och jag har kunnat följa deras arbete på nära håll och inspireras av dessa ungdomars frimodighet. Att nu sitta i styrelsen för Hopp för Barn i Etiopien ser jag som ett gott sätt att fortsätta med mitt engagemang för Etiopien.

Åren som ung familj i Etiopien 1979 – 1988 var viktiga och har följts av uppgifter med direkt och indirekt koppling till Etiopien. Min uppgift i Etiopien var att arbeta som ekonom och ekonomichef i Mekane Yesus kyrkan i Västra Oromia och i Addis Ababa. Flera av de personer som senare grundade WSG och HCE var på 1980-talet vår sons lekkamrater och fotbollskompisar i Addis Ababa. Jag är utbildad ekonom, och arbetade efter hemkomsten från Etiopien i revisionsbranschen och i folkhögskolevärlden. Sedan 2002 har jag arbetat i olika chefsroller i Svenska kyrkans internationella arbete, framförallt med bistånd, ekumenik och kyrkorelationer i Afrika och Mellanöstern. Utvecklingen på Afrikas Horn och framförallt i Etiopien och Eritrea har alltid legat mig varmt om hjärtat. De senaste åren fram till min pension i mars 2020 har jag varit senior rådgivare i Svenska kyrkans ekumeniska globala program, i första hand med Lutherska Världsförbundet och Kyrkornas Världsråd. Sedan 2014 har jag även handlagt frågor om kvalité och ansvar i det internationella arbetet när det gäller korruption, maktmissbruk och sexuella trakasserier. Jag är gift med Maria. Vi bor i Uppsala, har fyra barn och många underbara barnbarn.

Kul att få vara med i det här sammanhanget. Jag är pensionär efter att ha jobbat inom EFS och Svenska Kyrkan under mitt yrkesverksamma liv. Uppvuxen i bönhusmiljön i Skråmträsk utanför Skellefteå blev tidigt ”Missionen” något viktigt. Kommer ihåg att en söndagsskollärare alltid talade om Abessinien i stället för Etiopien när han berättade om ”Missionen”. Under tonåren mötte jag de tidiga flyktingarna från Eritrea, och det var en spännande kontakt med en annan värld. Jag var i alldeles rätt ålder för den växande internationella solidariteten på 60 - 70 - talen. Jag blev ungdomskonsulent och predikant/pastor inom EFS och så småningom prästvigd och har de senaste åren arbetat i samarbetskyrkan i Ersmark, Kågedalen. Under resans gång mötte jag min fru Anna-Lena från Österlen och hon hade då varit på en resa till Somalia, så det internationella engagemanget delar vi. Under 1988 åkte jag på en studieresa till Eritrea som gjorde djupt intryck. Så kom våra tre barn i början på 90-talet och när de hade blivit lite äldre åkte hela familjen på semesterresor till Afrika (Gambia). Det blev senare också en ”vänförsamlingsresa” till Tanzania för Anna-Lena och vår dotter Marta. Hela familjen åkte något år senare till Tanzania på semester och då ”hämtade vi hem” Marta som då jobbat som volontär. I samband med EFS fortbildning i Addis år 2015 reste vi en vecka till Wollega tillsammans med Kersti Karlsson – viktiga veckor som gav både nya kunskaper och förnyat engagemang. Vi besökte WSG/Hope for Childrens arbete och slogs av både engagemang och professionalitet hos de som jobbade där.

Jag har haft möjligheten att åka till Etiopien flera gånger under 90- och 00-talet pga att min man och mina svärföräldrar arbetat där. Jag har trivts så bra i Etiopien och hade gärna arbetat där också, jag är lärare i Matte och NO, men pga kronisk sjukdom med mycket smärta har det inte blivit så. Jag är drygt 50 år och är sjukpensionär sedan många år. Jag bor med min man Kristoffer i Tumba utanför Stockholm och vi har tre vuxna barn. Sedan våren 2022 har jag fått förtroendet att vara administratör för HBE:s sociala medier och senare även hjälpa till med hemsidan. Jag har svårt att vara med på fysiska möten och att resa, men via nätet kan jag vara med, engagera mig och utföra mina uppdrag, även liggande i sängen. Det känns så kul och meningsfullt att ha ett eget uppdrag kopplat till Etiopien och att få bidra till det fantastiska arbete som WSG/BS och HCE gör.

Snart kommer en presentation av vår nya kassör