top of page
Sök
  • Eva Hylander

Mamma Karin

Karin Gezelius lärde känna de unga ledarna för WSG/ BS och HCE i början av 2000-talet och såg behovet  av  stöttning, vilket ledde  till att föreningen Hopp för barn i Etiopien bildades i Sverige.


Karin i Etiopien 2012


Följande intervju med Karin Gezelius har tidigare publicerats i HBE:s nyhetsbrev 2021 nr 3.


Karin Gezelius, hör jag en pigg och kraftfull röst svara i andra änden av telefonen.

- Hej Karin, det är Eva. Så roligt att höra 

din röst, säger jag. 


Vi har mejlat varandra och bestämt att jag ska ringa klockan 10 en torsdag i juni. Efter ett par hälsningsfraser är samtalet i full gång. Mitt ärende är att intervjua Karin för en artikel till HBEs nyhetsbrev. Vi har träffats tidigare, både i Sverige och Addis Abeba och jag har gjort research. Bra att vara väl förberedd, tänker jag. Karin har fyllt 87 år och har varit sjuk, men varken rösten, minnet eller engagemanget är det något fel på. Tvärtom, vindlar samtalet iväg och jag får ta del av Karins erfarenheter från nöd och katastrofarbete i flyktingläger i Sudan, Etiopien, Rwanda, Irak, Indien, Somalia, Kenya och fler länder därtill under en mer än tjugoårig lång period.


Karin var liten och sjuklig som barn och hennes mamma konstaterade längre fram i livet att hon aldrig hade kunnat tänka sig att Karin skulle utföra alla dessa uppdrag. Men Karin påpekar att hon fick den utrustning hon behövde i förvissning om att Gud ledde och utrustade henne i alla de uppgifter som hon ställdes inför. Karriären inom sjukvården inleddes med en period som sjukvårdsbiträde på en operationsavdelning, så när det var dags att välja specialinriktning som sjuksköterska föreslog hennes rektor att hon skulle utbilda sig till operations- och narkossköterska. Efter utbildningen bad en vän som skulle bli missionär att Karin skulle följa med henne till England som aupair för att bättra på sin engelska. Så blev det. Väl hemkommen utbildade sig Karin till lärare för blivande sjuksköterskor. Det blev tio år i Uddevalla som vårdlärare, och därefter, vid 35 års ålder, började utlandsuppdragen. Indien var första anhalt där erfarenheterna som operationssköterska kom väl till pass. Så småningom tillfrågades Karin om ett sex månader långt uppdrag bland etiopier och eritreaner i flyktingläger i Sudan. Sex månader blev åtta år! På den vägen fortsatte det. Hennes arbetsgivare har bland andra varit EFS (Evangeliska fosterlandsstiftelsen), FN:s flyktingkommissariat och ACT Svenska kyrkan.


När jag lyssnar till Karin tänker jag att det är som att befinna sig i ett maratonlopp. Karin tillstår att det många gånger varit svårt, utmanande och besvärligt, men att hon i de stunderna konkret upplevt Guds ledning och beskydd. När Karin vid ett tillfälle reste till Addis Abeba som pensionär för att besöka goda vänner mötte hon den unge Gizachew Ayka, som tillsammans med sina kamrater i den lutherska kyrkans ungdomsgrupp i Entoto-kyrkan börjat söka sig ut till de unga som saknade hem och därför bokstavligen levde på gatorna runt kyrkan. De kom själva från fattiga hem, ett tiotal ungdomar i åldrarna 19-20 år, men de ville hjälpa dem som var fattigare och bokstavligen levde i misär och kriminalitet, övergivna av släkt och vänner och befann sig i ett existentiellt mörker. I tonårsgruppen delade ungdomarna bön och bibelstudier och ville rent konkret nå ut till dem som var sämre lottade. Ungdomarna bidrog med 25 cent var i veckan så att de kunde köpa bröd att dela med sig av på gatorna. Den som inte betalade de 25 centen, fick en straffavgift och var i stället tvungen att betala 30 cent. 


Detta engagemang var embryot till det som vi idag känner som Win Souls for God/Bright Star och Hope for Children in Ethiopia. Varken kyrkan eller deras föräldrar trodde på ungdomarnas självpåtagna uppdrag. Inte så konstigt, eftersom de var unga och det var mycket farligt att ge sig ut till gatans fattiga. Arbetet startade 1997 och några år senare lärde den nyblivna pensionären Karin känna dem, blev tagen av deras engagemang och såg att hon som volontär skulle kunna stödja dem. Eftersom hon levde på sin pension blev det inte några kostnader. Så påbörjade Karin ännu ett internationellt uppdrag. I denna uppgift blev hon handledare och rådgivare, och med hjälp av sitt stora kontaktnät i Etiopien kunde hon hjälpa ungdomarna att utveckla det omfattande sociala och andliga program som idag bistår hundratals ungdomar och ger dem hopp, sammanhang, gemenskap och framtid. Karins erfarenheter av att vara hälsosamordnare i stora internationella sammanhang kom nu väl till pass. Hon kunde bistå med strategier för hälsoarbete, kontakter med läkare, sjukhus och personer som stöttade och hjälpte ungdomarna att utveckla sina kunskaper i ekonomi, att driva företag, med kontakter med myndigheter och en mängd andra nödvändiga kompetenser. 


Karin såg också behovet av stöttande organisationer och vände sig både till Erikshjälpen och Läkarmissionen. Dessutom sökte hon kontakter med svenska etiopienvänner. Det blev starten till stödföreningen ”Hopp för barn i Etiopien” (HBE) som tillsammans med organisationer i Danmark, Norge och Tyskland idag är samarbetspartners till Win Souls for God och Bright Star. Som pensionär och senior rådgivare kunde ”Mother Karin”, som hon kallas i Etiopien, bidra med att blicka både bakåt och framåt och stötta ungdomarna i deras visioner. Jag lyssnar till Karins berättelser, och hör att hon i allt har ”pushat” dem i att föra sin egen talan. När jag påpekar att hon har ett sant pedagogiskt förhållningssätt, svarar hon att det kanske inte är så konstigt, eftersom hon i grunden är lärare. Och jag tänker att det är mer än så. Karin understryker en ömsesidighet i relationen till de etiopiska medarbetarna. Hon kände sig värdefull i rollen som lyssnare, rådgivare och uppmuntrare samtidigt som hon inspirerades av dem och beundrade att de, som hon uttrycker det, ”levde i ett dagligt kall”. Hon konstaterar att det som Mekane Yesus kyrkan i Addis Abeba först avvisade som ungdomlig entusiasm, visar sig fortfarande efter tjugofyra år vara ett uthålligt, expansivt, socialt, andligt och rikt välsignat arbete för både kyrkan och de allra mest utsatta ― ett arbete som också fått erkännande från både stadens myndigheter och den etiopiska regeringen. 


Vi rundar av samtalet och Karin återkommer till att hon under sitt liv letts från den ena uppgiften till den andra och erfarit att Gud har planerat och utrustat henne för det som hon mötte. Och jag tänker, vilken ynnest för de från början unga medarbetarna att fått ha haft henne som senior rådgivare.


Eva Nordin


************


På P4 Östergötland hittar du fem inspirerande kortintervjuer med Karin Gezelius! 


Läs gärna även en text till minne av Karin i Nyhetsbrevet 2022 nr 1

Vill du få ett mejl när det kommit upp nya inlägg på hemsidan? Då kan du prenumerera på bloggen

bottom of page